Fria radikaler
Syremolekyler kan bli ostabila under vissa omständigheter. Möjligen i åtanke på termen ”unga radikaler” så skapades namnet till att kalla dem fria radikaler (från lat.radix rot; genomgripande, som går till roten).
En stabil syremolekylhar ett jämnt antal elektroner i ytterhöljet. En fri radikal har en elektron för mycket och söker att ”para sig” – och ger sig inte förrän den hittat en ”partner” för att balansera sitt överskott. Att den bryter upp andra förhållanden bryr den sig inte om.
De fria radikalerna kan ställa till med mycket ofog och skada.
De stjäl partners var de än kommer åt, från DNA, fettceller och protein. De bestulna molekylerna ”oxiderar” säger man, alltså förstörs om de i sin tur inte hittar en ny elektron.Den oxidativa stressen i kroppen kan bli mycket stor under vissa betingelser. Det påskyndar vårt åldrande och ligger till grund för de flesta välfärdssjukdomarna.
Kroppen använder sig själv av fria radikaler för att bekämpa virus etc. men det kan bli för mycket av det goda, vid autoimmuna sjukdomar, reumatism till exempel har systemet vänt sig mot kroppen. Solsken, strålning, miljögifter, avgaser, rökning,skräpmat etc. skapar hela horder av fria radikaler. Kroppen har ett eget antioxidativt försvar, men behöver hjälp utifrån. Det sker genom näringen vi får ifrån mat – om den är näringsrik vill säga och varför inte då få det direkt från en chokladbit!